Föreställ dig följande: Du är på väg till något ställe en lördagskväll och när du genar genom parken så ser du en ensam något äldre, mager man med ovårdat skägg, fett hår och som är alldeles för tunt klädd för årstiden. Detta är väldigt lite fakta men det är troligt att du, liksom jag själv, fyller i en del information själv. Av de intryck man får av mannen i situationen skulle jag kanske tänka: alkoholiserad? hemlös? farlig? och så vidare.. Inte mycket positiva tankar från mina scheman i det fallet. Är det bara jag som känner att det är sorgligt att vi har dessa förenklade tankarna för oss, för vi alla har dem. Kan hända att jag kanske dessutom skulle ägna mannen några snabba tankar på hur han hamnat där han är. Kanske är han en riktig tvättäkta bohem som har uttänka tankar om hur man kan leva sitt liv. Kanske är han inte alls som jag tror? Kanske skulle jag få en intressant samtalspartner för kvällen om man började prata med honom. Han har säkert varit med om en del i sitt liv. …… Men vem vill chansa?

Det jag syftar på i mitt inlägg denna gång, är att ta upp frågan om varför det är såhär. Vi bildar oss en sanning och förhåller oss för enkelhetens skull till den. Det går att göra något åt detta! Könsstereotyper är en sorts fördom. En del av oss, trots denna moderna tid, verkar ha bestämda åsikter om hur könen beter sig för det ”är ju en man/kvinna”. Det pratas om att vi genom biologin blivit intryckta i en sorts pepparkaksformar där en pepparkaksgumma alltid är en pepparkaksgumma och en pepparkaksgubbe alltid är en pepparkaksgubbe, för vi är ju formade till det. NEJ, säger jag. Så enkelt är det då verkligen inte, i min värld. I min (subjektiva) sanning, för det existerar inte en enda riktig sanning, så socialiseras vi in i en social tillhörighet, kultur och så vidare. Detta är vår form, men den är föränderlig till stor del, så den kan i mina ögon mer liknas vid en lerklump, en mjuk och ganska följsamt material som formas efter vind, vatten, sol och kyla. Till skillnad från den otroligt förenklande förklaringen att genkoder alena skulle räkna ut hur vi blir och fungerar så tror jag att vår fantastiska hjärna tar emot miljoners miljoner med sociala koder vilket vi tolkar till vad vi är, hur vi borde vara, vad vi inte bör vara, enligt den tid och kultur vi lever i just nu. Jag anser att mänskan är mer komplicerad i sin identitetsuppbyggnad än en amöba, lite lätt förenklat, sådär ;o)

Det som retar gallfeber på mig (vad nu det uttrycket kommer ifrån?) är kommentarer som att ”Män är mer ledande av sin natur, kvinnor är mer omhändetagande och så vidare. Ursäkta men om hjärnorna och ögonen till dessa trutar samarbetar lite så kan man se, om man nu ser sig runt lite i vårt samhälle, att det finns en stor mängd kvinnor som inte arbetar med omhändetagande sysslor, och män som inte arbetar ledande. Vad konstigt? För alla kvinnor vill ju arbeta med barn, gamla eller sjuka? Det ligger i generna. Eller? Det är ganska roligt, jag gjorde min c-uppsats i socialpsykologi 2007 och i samband med den råkade jag och mina klasskamrater läsa om definitioner på män och kvinnor i en gammal uppslagsbok på högskolans bibliotek i Skövde. Där stod att kvinnor är omhändetagande, mjuka, underlägsna av sin natur. Männen beskrevs som starka, rationella, ledande och … (och detta är ett ”jätte-OCH”) gillar maskiner. Ursäkta???

Vill även ge en känga åt dem som prompt, nu när jag ändå kommit in på ämnet, ska hålla på och spy galla över till exempel feminism. Det finns radikala inriktningar inom det mesta och det är slöseri med tid och energi att hata dessa extremister. Min syn på feminism, vilken delas av alla jag pratat med, om detta, i vardagen, är att man inriktar sig bland annat på problem som har med fördomar, stereotypifieringar och allmänt de förväntningar som kan komma att sätta vissa begränsningar till hur vi människor lever beroende på kön, hudfärg, sexuell läggning med massor av mera. Ledsen om någon känner sig utpekad, men tanken är att vi alla ska få det bättre, är det något fel med det? Känner man sig hotad av denna sortens politik, så är det något annat som klämmer. Jag kan inte tänka mig annat om fallet är så att man motarbetar krafter som vill göra vår värld bättre för ALLA?

Jag ska ta ett exempel här som dock bara är en liten del förstås av ett stort problem som jag anser är en av huvudsakerna som feminismen arbetar med. Den som tycker att detta är crap, humbug, är faktiskt för stereotypifieringar, där man stelt tillskriver medlemmar av olika grupper egenskaper utifrån sina egna subjektiva erfarenheter, vad personen har läst/hört, och ifyllande gissningar om hur folk ÄR.

Det finns en studie som utförts på elever där man delade upp två grupper varav de skulle utföra ett matematiskt test. Man hade informationstillfälle innan testet där den ena gruppen blev informerade om att det har visat sig att flickor inte är duktiga på matematik och alltid brukar prestera dåligt på den sortens test de skulle få. Den andre gruppen fick bara allmän information.

Det visade sig att flickorna i gruppen där man informerats om flickors svaghet i matematik presterade mycket sämre än flickorna i den grupp som bara fått allmän information.

Säger inte det en hel del? Detta gäller självklart alla grupper av människor, gällande olika sorters antaganden. Personer med utländsk bakgrund, tonåringar, kristna, kvinnor, män, heterosexuella, homosexuella och så vidare…. Självuppfyllande profetia är ingenting nytt och är något att ha i tankarna innan man tror sig veta hur världen ser ut och varför…

Så hur reagerar då till exempel, vi tjejer när vi hela tiden får höra att vi är så omhändetagande och passar så bra i omvårdnaden av barn o gamla? Att det överhängande är kvinnor inom dessa yrken är en gammal tradition av gamla könsstereotypa SÅ kallade fakta. Jag har själv arbetat inom äldreomsorg, med individer med autism och psykiskt sjuka. Jag kände att det var livsnyttigt att få den erfarenheten, men jag kände knappast att jag uppfyllde mitt kvinnliga kall i livet. Tvärtom, det passade inte mig. Faktum är att jag ibland känner mig trött på att arbeta med mänskor överhuvudtaget och tänk, va många kvinnor jag vet som uttryckt likadana känslor som jag? Därmed inte sagt att det är något fel på att arbeta inom vårdande yrken, bara det att fler män borde testa på det, det är av nytta för alla.

En annan dum kommentar i samband med detta är att lönerna och statusen är låg i klassiska kvinnodominerade yrken, och att det bara fallit sig så, typ. Men Ja, vad kan detta bero på? Antingen så är dessa yrken, av nån osynlig kraft, stämplade som lågstatus med låga löner… och kvinnor RÅKAR vara intresserad av dessa. ELLER så har kvinnor, på grund av gamla förlegade tankar om vad kvinnor ska arbeta med, alltid tytt sig till dessa arbeten och de anses inte ge någon högre status då det är arbete med sånt som tillhör vardagen och livet i den. Inga större intressen genom historien, från högre instanser, genom politiska beslut att höja upp status och löner inom dessa områden. hmm..

Offertänkande, kanske du tänker. Då tänker jag ”slå upp begreppet blame the victim”, men jag säger: Visst, kanske. Men om vi bortser från ett eventuellt offertänk, vad återstår då?

Jag erkänner, jag är en dålig förlorare. En kass förlorare som sitter med bultande hjärta och svettiga händer när Perelli genomförde sin låt i stora finalen den sena maj-kvällen 2008. Tycker att Perelli är duktig och är måttligt trött på att det klankas på hennes utseende. Tidningarna med dess journalister gottade sig som gamar på ett kadaverfält över de elaka kommentarer som poppade upp hela tiden.  Det räcker nu liksom. Jag anser, om man nu måste tjata om nåt uttjatat, att hon visst har speciellt utseende. Men låt henne ha det.  Översminkad, hell yeah! men hur spännande är vi som varelser om det ska ältas HELA tiden?

Perellis påstådda störste konkurrent Ani Lorak (var de ens med i samma tävling?) hade en riktigt skön låt,  shady lady och detta säger jag med viss skamfylld känsla. Låten är skön dansdänga med enbart dängdäng text, men själva framträdandet (och även musikvideon) var hemsk. Jag tycker verkligen att det är sorgligt när artister väljer att uttrycka sig som denna tjejen gör. Seriöst. Vad utgår vi från att vi är för ena apor egentligen? Apor som vill se andra apor kråma, klänga, krypa på knä i en kortkort klänning (underkläder?) o anspela på sex o titta fuktigt in i kameran? Jag förstår inte.. Säger som brorsan, kan de inte bara vinka med musen direkt så är det klart sen? – get it overwith. Har vi inte högre tankar och ambitioner om vad vi vill åstadkomma, när man har sådan makt som man faktiskt har som artist i till exempel eurovisionschlagerfinalen?

Inte bara Ani som körde på detta uttjatade koncept. Fanns åtskilliga artister..

Uppdatera analysen kring könsidentiteten! Europa. Vilka symboler, förväntningar känslor cirkulerar kring en man resepektive kvinna och hur påverkar det oss? Visst är det valfritt att se ut och göra som man vill, men någonstans bör man ändå fundera på det faktum att man bidrar till något större och mer svårgreppbart när man gör valet att ha på sig kjolar som ger synfält: ”Rakt upp i äggstockarna” och sedan skaka förpackningen de ligger i… och detta pysslar både så kallade kända typer och en och annan okänd typ, och detta utan att vara funktionshindrade, sexuellt . . . .   eller?

Jag gillar skarpt följande uttryck (i sina sammanhang): ”Detta är mitt eget val-jag bryr mig inte om vad andra tycker”, ”Jag vill detta”, ingen har tvingat mig, ”Jag tycker det är snyggt” , ”Jag tycker att det är ofräscht med hår under armar och hår på benen på kvinnor”.

Ja hörni. jag vet inte hur många gånger jag har diskuterat detta med människor, oftast med andra kvinnor då det oftast gäller kvinnliga beteenden och trender. JA, det ÄR din åsikt, vilja eller smak. Men har du tänkt på VARFÖR det är din åsikt, vilja eller smak?

Faktum är att har man inte reflekterat över det, så undrar jag om det trots allt i grunden ÄR din och min åsikt, vilja eller smak. Tråkigt nog brukar mina diskussioner stanna här.

Den viktiga poängen är att jag tror vi alla behöver fundera på varför vi har den åsikt, vilja eller smak som vi har. Jag tror att det kunde leda till mycket gott..

Regler
Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg där den svarar på frågorna. I slutet av inlägget utmanar bloggaren nya personer.

Vad gjorde du för tio år sedan?
För tio år sedan gick jag tredje och sista året på gymansiet, estetiskt program och var antagligen väldigt nervös /lättad inför studenten som nalkades. Detta var en tid då min min brorson hade just fötts och jag gick på bio: ”Titanic” med Kate Winslet och Leo Dicaprio (läskigt överskattad film by the way).

ja..
 

Vad gjorde du för ett år sedan? 

Jag slet som ett djur med metodkursen på högskolan och vi höll på med vår c-uppsats i socialpsykologi…. OCH oroade mig antagligen för den nalkandes examen till sommarn som kom

Fem snask du gillar?
åhå.. Det är allt och inget.. hah! Nä men.. galet gott med 1) Ben&Jerry´s glass (tindrar med ögonen vid tanken). 2) ostbågar, när jag e sugen, annars e det mest läskigt gult o fras. Såna där 3) banankolor i avlånga gula förpackningar 4) marabou mjölkchoklad och 5) LAKRITSPIPOR!!!

Fem sånger du kan hela texten utantill?
”It must have been love” samt ”spending my time” med Roxette. ”Release me” med Oh Laura. ”Go tell it on the mountain” ”Radio gaga” med Queen..
Vad skulle du göra om du var miljonär?
Betala skulder, ta körkort… köpa en fet resa till solens land. Köpa ett hus i skogen vid en sjö…

Tre dåliga vanor? 
Inte så duktig på att städa, äter gärna en del onyttigheter samt lat.

Fem saker du gillar att göra? 
Dansa, gosa med kissarna/päronens hundar. Äta gott, sova och umgås med familjen.

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Ehh… supertighta jeans, och trendiga kläder som bara ser löjliga ut, men alla måste ha dem för att de just är trendiga ( = löjligt). Jeansväst, moccajacka med fransar och lackstövlar upp till låren :-S
Fyra favoritsaker?
Bara fyra favoritsaker? Hm… sängen(VIKTIG), mobilen (viktig), Nintendo Wii´t (tillåter en att bli barn igen) och min kaffekopp (eller nåt).

Personer jag utmanar:
Utmanar ingen, men säger som Erika. Let me know if you doin this list so I can read it.. pöss & hej!

En fantastisk låt man alltid borde ha i bakhuvudet.

Starkt och fint mitt i all tragedi. Den forcerande och grymma militären, med all aggressivitet och alla sina vapen möts, på gatorna i Burma, mot enkla buddhistiska munkar med sina röda och oranga klädslar och en tiggarskålar som utrustning. De symboliska handlingarna i detta uppror har med människans dignitet att göra. Man märker hur känsligt det är… och då spelar det ingen roll hur många gevär man har.

Bär rött idag, fredag 28 september för munkarna i Burma.

Nåväl.. poängen med denna bekännelse är att jag ogillar slit och släng, tror jag så därför en anledning till att jag inte vill skriva blogg alltför ofta för då har jag inget vettigt att säga, haha. That´s me Yppa gärna åsikter i en kommentar.

Enligt en hel del forskning inom socialpsykologin så försvarar människan sitt egna beteende med näbbar och klor om det ifrågasätts. Man vet, bevisligen,  till och med att ett beteende, i mången fall, kan leda vidare till att personen fastslår en attityd utefter hur man betett sig i ärendet. Alltså inte såsom kanske många tror, och jag med dem, att man FÖRST skaffar sig en attityd och sedan beter sig efter den?

Läskigt, eller hur?

Därav finns en intressant del i att förändringar är jobbiga för oss.

Att bli uppsagd från sitt arbete eller få vetskap om omorganiseringar på arbetet kan ge liknande reaktioner som om en anhörig dör enligt aktuell litteratur inom organisationspsykolgi. Det säger en del om våra känslor kring förändringen. Om man spinner vidare på ämnet så kan detta vara en del av förklaringen till varför till exempel män och kvinnor, som mår dåligt i sina förhållanden, trots allt stannar kvar i destruktiva relationer.

Man vet vad man har men inte vad man får.

Jag har nytt arbete framför mig.. Vänner som flyttar.. Jag har gjort vissa beteendeförändringar. Det är alla stora förändringar som är jobbiga på olika sätt förstås.. Men överlag så försöker jag se dem som en möjlighet till att utvecklas på något sätt och chansen att göra något nytt av personen Emmelie. I alla fall är det den attityd jag försöker ha. Det finns ingen anledning att bita sig fast och älta det man haft utan att se nya utmaningar och chans till utveckling. Faktum är att man känner inte sig själv helt och hållet heller och jag anser att nya situationer öppnar dörrarna för att lära känna nya sidor av en själv. Det pratas mycket om vad människor har för fördomar om andra här i livet. Blir fördomarna officiellt starka och omhuldande så tenderar målgruppen att identifiera sig med de egenskaper vi andra tillskriver dem.  Alltför ofta har vi nästan lika mycket fördomar om vilka vi själva är och vad vi har för egenheter och egenskaper… Ofta beter vi oss efter hur vi tror vi är,  Men är det verkligen du eller jag, eller vi?

Funderat mycket på det som sagt.. och visst är hösten ofantligt vacker det håller väl alla med om? Nästintill ingen undgår väl den fantastiska färginferno som sprids i naturen eller de sköna friska vindar med hög luft med förvånansvärt frekvent närvaro av solen denna årstid? Visst, en del regn kan ju dimpa ned oxå, men ändå är hösten ganska vacker o ljus?  

Denna hösten blir annorlunda oxå.. handlar inte om att gamla rutiner träder in och vardagen infinner sig, vilket vissa kan tycka e skönt. För mig handlar det om nya erfarenheter med nytt jobb, arbetssysslor, lokaler och arbetskamrater. Jag är inställd på en rörig början på hösten och hoppas naturligtvis på trivsel och en positiv upplevelse av mitt första ”riktiga” jobb.

Men ja, kanske är man bara melankoliskt lagd med denna höstdyrkan Eller en förträfflig gåva i att kunna ta emot och tycka om alla årstider. Vore man som medelsvensken så är det lätt att bli nedstämd om solen frånvarar en period på sommaren och det märker jag inte av så mycket. Visst är det härligt med solsken och blå himmel, och än finns det gott om tid för värme och ljus hos oss Augusti är den sanna sommarmånaden kan jag tycka. Utan att egentligen ha färsk statistik framför mig så kan man väl säga att augusti oftast måttet med sommaringredienserna. I helgen skulle det bli vackert väder säger de kunniga och visst blir man lite extra glad när man hör det då jag imorgon firar min födelsedag

 //Emms

Anyway.. Vart går gränsen för dessa två beskrivningar? Det känner man väl av efter vad det är för information. Man kan tänka att skvaller är onödig information eller då, enligt min negativa känsla för begreppet, så kan skvaller oxå vara information som sprids för att skada, medan det motsvarande då skulle vara den information som krävs för situationen man är i… eller? Fria tankar från Emsan som vanligt

Dock anser jag att det kommer alltid finnas tillfällen där man möter på information … (paus)

( jag vet att jag låter hyperformell med uttrycken här.. men det är inövat sedan länge av alla de akademiska rapporter och annat som högskolan krävde… please have överseende

(forts.)  som hamnar varken i skvallerträsket eller på den sidan där endast nödvändiga fraser, för situationen, uttalas till folk. Man kanske vill ha nåt att prata om, eller man vet att det kan intressera de som lyssnar, eller.. man kan prata om saker som är en viss ventilation för en själv, men som inte är direkt nödvändig.

 Jag syftar här på information som man fått reda på, på egen hand. Inget som någon anförtrott till en.. det är en helt annan sak.

Ja, som vissa kanske anar så har det hänt att jag funderar på om man borde hållt käft vid vissa tillfällen när man bubblat på. Handlar inte om lögner eller förvrängningar… utan just för att det inte är nödvändig information som gör nytta.. utan mer att man ventilerar information, som i efterhand känns onödigt.  

Men gränsen är svår ibland.. och man lär sig väl hela tiden… Jag är bara människa jag med, och jag reflekterar mycket.. vilket visar att jag bryr mig och fortsätter lära…

Det gäller att tänka positivt!

… så kör på.

Märker att det är så himlans lätt att se situationen som nästintill omöjlig och samtidigt jäkligt orättvis.. men VISST man har satt sig i situationen själv. Ingen annan har gjort det. Dock är jag inte SÅ elak så jag skyller allt på den enskilde individen när det gäller såna här problem, heller. Det finns en anledning till att man äter som man gör och det är inte lätt att bryta mönster. Alltför många gånger har jag hört människor i min omgivning säga ”Hur fasen kan man låta det bli sådär? Mänskan får ju skärpa sig”… bla bla bla… och ja, jag förstår tanken men anser att dessa uttalanden är ett uttryck för att man är ganska ENdimensionell i sitt seende på vad vi människor är. Vi är alster av vår sociala omgivning. Jaja, ÄVEN av vårt biologiska arv förstås, bla bla.. men jag vill av vissa skäl fokusera mer om det som ”formar oss i det sociala livet” *utbildningsskadad*.  Har man aldrig haft viktproblem själv så verkar det vara väldigt lätt att se allt som svart eller vitt på den fronten.

”Väger du för mycket? Sluta ät då! ”

Jaha du vise människa.. det skulle kunna tänkas vara samma sak som o säga till en idrottsman att sluta utöva sport sådär tvärt. I båda fallen skulle man antagligen skaka om människans identitet totalt…med allt vad det innebär. Idrotta innebär ofta social samvaro.. t.ex lagkamrater och tränare. Att äta är socialt på många sätt. Ta en fika eller pizza på stan med en polare är inte så ovanligt idag. Identiteten bygger en hel del på de sociala kontakter och erfarenheter vi har. Lite intressant då om ditt sociala nätverk kanske må vara uppbyggt på mycket, som i mitt exempel här, kring just idrott alternativt mat? Tänker man lite runtomkring på det så är det inte jätteklurigt att förstå att det kan te sig besvärligt att riva upp det man har, aye? Det går ju äta nyttigt ute, tänker ni… men Njaaa…. Min erfarenhet är att det är ganska svårt o hitta ett sätt att kunna äta ute idag om man letar efter nåt som är nyttigt och inte vill äta sallad varenda tillfälle. Om vännerna alltid tuggar morotskaka så är det ganska mycket begärt att du aldrig får göra det.

Men det är mina tankar.

En annan tung faktor i detta är att idrottsmannen antagligen får en så kallad ”kick” av att utöva sin idrott och därför vill fortsätta ha den tryggheten.. det ger utlopp för ångest och spänningar, och man kopplar bort vardagen.. Likaså får en del en kick av mat.. Gärna av ”fel” mat oxå som sänder lyckorus i våra hjärnor.. det är ångestdämpande och många mänskor kopplar bort sin vardag via mat/godsaker också.  ANY SIMILARITIES? Alltså, om hjulet är igång så är det svårt att hoppa av, menar jag. Det krävs MYCKET energi för att bryta ett mönster… det krävs väldigt lite energi att fortsätta som man gör.

 Nåväl, detta är MINA tankar. Jag känner att jag inte är på topp just nu hälsomässigt så skriver som en kratta också vad gäller förklaringar av mina tankar samt formulering, men jaaa… ni hajjar vad jag menar i stort hoppas jag.. Har tjatat om detta så många gånger med enstaka personer (som ni kanske förstår tillhör den där ”oförstående sidan” så jag är trött på formuleringarna själv)

Anyway… Klart att varje mänska ska ta ansvar för sitt liv. Men min kritik vänds mot de som inte förstår och inte verkar ens försöka förstå att mänskor är som de är. Jag anser att det skulle bli så mycket lättare för alla då.

Idag dog Ingemar Bergman 89 år gammal.. Jag försökte komma på en snygg koppling till mitt dagens ämne, men det var fasen stört omöjligt!